Så byggdes det svenska försvaret

Sveriges stod för en extraordinär defensiv insats mot Frankrike i semifinalen i junior-EM. Bedriften blir särskilt anmärkningsvärd mot bakgrund av att tre av fyra i den defensiva coachstaben gör sina premiärer i juniorlandslaget i samband med turneringen.

Alexander Sjöö (etta från vänster), Robert Wilhelmson (tvåa från vänster), Mikael Haage (trea från vänster) och Björn Mazetti (etta från höger) ingår i Sveriges defensiva coachstab under junior-EM i Italien.

Kvällen den 29 juli besegrar Sverige programenligt Norge i öppningsmatchen i junior-EM för herrar i Italien, och det står klart att man ställs mot Frankrike i semifinalen tre dagar senare. Och redan samma kväll som Norge-matchen börjar arbetet för den defensiva coachstaben med att ta fram ett försvarsspel som ska hålla Frankrikes erkänt duktiga anfall utan ett enda poäng.

Att den defensiva coachstaben består av tre unga coacher med förvisso lång erfarenhet inom amerikansk fotboll men en relativt liten erfarenhet av fotboll på landslagsnivå – tre av fyra coacher gör sin första säsong med juniorlandslaget – gör vad man har åstadkommit än mer imponerande.

För Alexander Sjöö, Sveriges defensiva koordinator, tillika LB-coach, i detta EM har resan gått fort. 24-åringen började med amerikansk fotboll 2008, började coacha 2011 och efter två år i ungdomslagslaget ska han ikväll leda Sveriges juniorlandslag mot ett österrikiskt anfall i EM-finalen 2019.

– Det är ganska oroligt, det har nog inte landat hos mig ännu. Turneringar som denna är som en bubbla, man tar en match i taget och försöker inte tänka att det är semifinal eller final. Jag hade tron på att vi skulle slå Frankrike, och vi gick ut och levererade. Men final, det är häftigt!

Som coach i landslaget, vad är den stora skillnaden jämfört med att coacha på klubblagsnivå?
– Den stora skillnaden är att spelarna kräver en högre standard på din coachning, du måste vara på tårna hela tiden.  De är redan så bra när de kommer hit och förväntar sig inget förutom det bästa, så utmaningen är att överprestera sig själv varje dag och varje match.

”Simpelt och snabbt” beskriver Alexander Sjöö sin fotbollsfilosofi och mot Frankrike fungerade den perfekt.

– Coachstaben gjorde ett enormt jobb med att scouta ner Frankrike, tillsammans med de spelare som hade mött dem tidigare. Men i slutändan är det upp till spelarna, de trodde på planen, som egentligen var väldigt simpel, och när man tror på någonting, och utför det till den nivån som de gör, då brukar det gå bra.

Hur mycket kan du som coach påverka resultatet i en match medan den pågår?
– Det är spelarna som spelar spelet, det är de som kommer avgöra. Din uppgift som coach är att göra justeringar och att hålla dem fokuserade, men det spelarna som avgör om det fungerar eller inte.

För de svenska försvarsspelarna kan det tyckas vara en omställning att ställa om mot Frankrikes tunga springspel till ett mer passningsglatt Österrike, som dessutom är väldigt duktiga på vad de gör. Men Sverige har en fördel.

– Det positiva är att de är väldigt lika vårt eget anfall och vi mötte ett liknande anfall Norge, så på så sätt är det enkelt att ställa om. Det svåra är att Österrike är ett väldigt välcoachat lag, det gäller att vi är på tårna. Det ska bli intressant, to say the least.

Målbild för söndag kväll?
– Jag vill stänga ner dem, som vi gjorde mot Frankrike, men det tror jag kanske inte att vi kommer att göra. Men vision är att hålla dem under 21 poäng, och jag har en 100%-ig tro på att vi kan lyckas med det. Vårt lag kan matcha dem, och vi har coachstaben för det.

Mot Frankrike fick Sveriges defensiva backar en annorlunda uppgift förklarar Björn Mazetti, positionscoach för cornerbacks och som med sina 21 år är yngst i staben. Men redan har mer än 10 års erfarenhet inom svensk amerikansk fotboll. Coachat har han gjort i tre år, med fokus på de defensiva backarna.

– Frankrike-vinsten var 100 % på spelarna. Vi förberedde dem som gått vi kunde, men de var spelarna som såg till att spela sjukt osjälviskt. För cornerbacks och safties låter det osexigt att behöva cutta en pullande guard, men de bara gjorde det. De tänkte inte efter, de bara gjorde precis vad de skulle göra.

Med tanke på sin ringa ålder och erfarenhet, hur kommer det sig att han redan är med och coachar i en EM-final?
– Bra fråga. Jag var med och spelade i Sebastians Brinkenfeldts första sejour som förbundskapten i ungdomslandslaget 2015, och han gav mig en chans att coacha corners här i EM.

Hur skulle du beskriva spelet som cornerback, och vad du som coach utgår från i din coachning av dem?
– Cornerbacks är en svår position, du är ensam ute på kanten och interagerar inte så ofta med andra. Det jag försöka intala mina corners att de måste äga sin sidlinje. Ingen kommer se om du gör rätt, men alla kommer se om du fuckar upp, så miniminivån måste vara perfektion, det gäller att spela med självförtroende.

Och nu spelar ni EM-final. Hur går tankarna inför matchen?
– Det är fantastik roligt att vi tagit oss så långt, men det gäller bara att vi fokuserar på uppgiften. Även om det är en stor match så måste vi hantera den som vilken match som helst, inte låta fokus skena iväg utan förbereda sig som om det är vilken match som helst.

Och ni ställs mot ett bra anfall i Österrike?
– Det blir en helt annan fotboll än mot Frankrike, och mycket roligare fotboll för cornerback. Nu får de chansen att visa hur bra de verkligen är. Vi har aldrig mött ett så bra lag på reciever-positionen tidigare, nu får våra spelare chansen att mäta sig med toppen i Europa och visa att de är bäst. Österrike kommer att testa oss, och då gäller det att vi är redo.

Robert Wilhelmson, positionscoach för safties, är den tredje coachen i Sveriges defensiva coachstab som gör sin premiär i det juniorlandslag som har gjort det så bra så här långt. Robert är 31 år, men med 20 års erfarenhet inom amerikansk fotboll runt om i de södra delarna av Sverige, och coachat har han gjort sedan han var 16 år.

– Min första kontakt med förbundskapten Sebastian Brinkenfeldt var på student-VM i Uppsala 2014. Två och halvt år senare tog vi kontakt igen, och jag kom in i ungdomslandslaget.

Vad tror du han ser hos dig som gör att det har gått så fort att du nu coachar i en EM-final?
– Jag har en vilja att hela tiden bli bättre. Alla spelare som är här är bättre spelare än vad jag någonsin var, och det bidrar till att jag aldrig känner mig färdigutbildad. Jag tar det här på stort allvar och det är något jag alltid kommer utvecklas inom. Den perfekta coachen” är något du aldrig blir.

Vad är den stora skillnaden mellan att coacha på ett landslag jämfört med ett klubblag?
– Tempot framförallt, här är händer det saker hela tiden. Oavsett om det gäller statistikrapporter eller information till spelarna så går det fort. Och spelarna är alla här av en anledning, de är bäst i landet och vill ta nästa steg. I ett klubblag finns spelare med annan motivation, och där är mina utmaningar som coach annorlunda.

Och att leva så tätt inpå varandra under en vecka, som man gör under sådan här turneringar, vilka utmaningar innebär det?
– En utmaning är att känna av läget, att det inte bara blir fotboll dygnet runt. När vi sitter och äter eller tar en paus vid poolen så är det viktigt att känna av varandra och att prata med varande också om annat än fotboll.

Semifinalen mot Frankrike, hur upplevde du den?
– Det var den största matchen jag har varit involverad i som spelare eller coach, och jag har nog ännu inte riktigt smält vad vi åstadkom, speciellt i förvaret.  Vi gick in för att hugga ner den franska skogen, att klippa allt som kom ut [från det offensiva bakfältet]. Faktumet att vi nollade Frankrike är svårsmält, det är svårt att ta in. Trots att vi har en EM-final framför oss var det förmedlingen spelarnas största uppgift under turneringen, den omställningen vi gjorde till matchen mot Frankrike utifrån hur de spelar.

Idag spelar vi sista matchen i turneringen efter en vecka på plats i Bologna. Hur gör man för att säkerställa att spelarna fortsätter prestera på högsta nivå?
– Jag tror inte på konceptet ”en dålig dag”. Högstanivån finns alltid inom en, och spelarna är här av en anledning. De är fantastiska personer och fantastiska spelare, den högstanivån försvinner inte för att du har en dålig dag, om något dåligt händer kan du alltid vända det. Så vi kommer kunna leverera på en hög nivå, det är vi ska sätta standarden, det är Österrike som ska justera utifrån vad vi gör, vi ska ta kommande över deras routes.

Hur har EM-upplevelsen varit i stort?
– Det har varit fantastisk kul. Vi har ett jobb, vi ska ta ett EM-guld. Men förbundskapten Brinkenfeldt har hittat rätt grupp med rätt kemi och det härligt att ha sådana människor runtomkring en.

Undantaget i den defensiva coachstaben utifrån erfarenhet och ålder är Mikael Haage som med sina 46 år är åldermannen i den defensiva coachstaben och som började spela amerikansk fotboll i Stockholm city Wildcats redan 1990.

Med den erfarenhet du har, vad du kan bidra med till en stab som annars är relativt ung och oerfaren på denna nivå?
– Det jag kan bidra med är helikopter-perspektivet och lugn, se till att vi inte springer åt olika håll. Erfarenheter från tidigare turneringar gör att du lära dig skala bort bruset runtomkring och fokusera på uppgiften.

Vad är den stora utmaningen att spela i en turnering som denna jämfört med att vara coach i ett klubblag?
– Det är att du har väldigt kort om tid att få ihop en grupp. I ett klubblag har du gott om tid, här har vi fyra dagar på Bosön på oss för att få allt att sätta sig. Utifrån de förutsättningarna har defensiven kommit ihop sig på ett bra sätt, spelarna har köpt in på vad de behöver göra för att vi ska bli framgångsrika.

Har du en grundfilosofi som du arbetar utifrån som coachat?
– Inte specifikt, viktigast tycker jag är att se och lyssna på gruppen, att vara inkännande och coacha därefter. Jag tror det är viktigt att anpassa ledarskapet utifrån gruppen och utmaningen den står inför.

Matchen mot Frankrike i semifinalen var en av de häftigaste matcher som jag har upplevt. Hur upplevde du den?
– Jag håller med, och en otrolig uppskattning och applåd till spelarna som gjorde sitt jobb. De spelade extremt osjälviskt, man gjorde det som behövdes för att laget skulle bli framgångsrikt. Det var en fysisk match och spelarna satte ett premium på att göra jobbet som inte alltid syns – som att dyka och ta bort en blockering så att någon annan spelare får göra tacklingen. Vi spelade på ett sätt som gjorde att helheten blev större än summan av delarna. 1 + 1 blev 3, det är jag otroligt stolt över.

Hur mycket avgöra coacherna utgång i en match?
– Väldigt mycket av en coachs arbete sker innan matchen, att förbereda spelarna inför matchen, men också att justera under matchen. Just mot mot Frankrike var det förberedande arbetet viktigt tillsammans med de spelare som hade mött dem tidigare, deras input var ovärderlig. Och hur [linebacker] Alexander Nordgren styrde och ställde försvaret på planen på ett otroligt värdefullt.

Och ikväll spelar ni mot Österrike. Hur skulle du beskriva dem och utmaningen vi står inför?
– Österrike är otroligt välcoachade, de gör verkligen alla små saker exakt rätt. Det är inte lika fysiska som Frankrike men otroligt välcoachade, ett balanserat anfall med en QB som är väldigt duktig att både springa och passa bollen. Det är en annan typ av anfall, men att varje spelare gör sitt jobb blir precis lika viktigt mot Österrike som det var mot Frankrike.

Och mer specifikt för din lagdel, den defensiva linjen?
– Att hålla uppe det fysiska spelet och kommunikationen blir viktigast. De fyra spelare som är inne på linjen måste operera som en enhet. Ställer någon upp fel måste någon ställa dig rätt. Vi måste spela ett sunt försvar helt enkelt.

Din upplevelse av detta EM när det närmar sig sitt slut?
– Det är alltid en utmaning att komma ner till en turnering med en helt ny stab, men där tycker jag att Sebastian Brinkenfeldt har gjort det på ett bra sätt. Barnsjukdomarna från Norge-matchen städade vi upp snabbt och vi gjorde en betydligt bättre insats som coacher mot Frankrike.

Hur ser målbilden ut för söndagskvällen?
– Att spela disciplinerat och ta hem guldet!

Den svenska försvarsinsatsen mot Frankrike kommer sitta kvar på näthinnan under lång tid. Att både ledare och spelare som stod för bedriften är unga och har mycket erfarenhet kvar att samla på sig på juniorlandslagsnivå skvallra om att framtiden är ljus för svensk amerikansk fotboll. Men först ska Österrike besegras kvällen den 4 augusti.